Gå direkt till innehåll

Aktinos hos nötkreatur

Strålsvamp, Trätunga

Nötkreatur

Aktinos förekommer oftast sporadiskt i Sverige. Mjukdelsaktinos ger knölar och granulationsvävnad i huvud och hals. Benaktinos ger osteomyelit i käken. Båda sjukdomarna kan ge svårigheter med foderintag.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Mjukdelsaktinos uppträder oftast som enstaka fall, men utbrott med hög morbiditet finns beskrivna. I Sverige har de flesta aktinosfallen rapporterats från begränsade geografiska områden som Uppland/Roslagen. Antalet rapporterade aktinosfall i Sverige sjönk från i medeltal 400 fall per år under perioden 1985-1990 till i medeltal 240 fall per år 1999-2005. Benaktinos är mer sällsynt än mjukdelsaktinos.

Symtom

Mjukdelsaktinos orsakas av Actinobacillus lignieresii och ger upphov till ”knölar” eller mer diffus granulationsvävnad framför allt i huvudets och halsens mjukdelar. Tungan kan vara affekterad och kallas då trätunga. Symtomen varierar med lokalisationen och kan innefatta inappetens, salivering, andningsproblem och avmagring, men ofta är djuren tämligen opåverkade av granulomen. Sporadiska fall är det vanliga.

Benaktinos hos nötkreatur orsakas av Actinomyces bovis-infektion. En osteomyelit med breddning av under- eller överkäksbenet utvecklas långsamt och ger svårigheter med foderintag.

Differentialdiagnoser

Andra sjukdomar som kan ge bölder.

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Mjukdelsaktinos orsakas av Actinobacillus lignieresii, en gramnegativ stav.
Benaktinos orsakas av Actinomyces bovis, en anaerob grampositiv stav.

Infektionsport:

Sår i hud och slemhinnor gör att bakterierna, som finns i munhålefloran, kan ta sig in.

Spridning i djuret:

Lokalt i munhåla, käke.

Smittvägar:

Bärardjur är sannolikt viktiga för smittspridning.

Överlevnad:

A. lignieresii överlever några få dygn utanför djuret.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen mjukdelsaktinos ställs ofta kliniskt. För bakteriologisk diagnos krävs biopsi eller aspirat från aktiv granulationsvävnad. Histologi kan också ge en relativt säker diagnos. Vid benaktinos kan A. bovis påvisas med anaerobodling från var eller biopsimaterial. Histologisk diagnos kan vara en möjlighet, framför allt vid obduktion.

Behandling och profylax

För att minska smittrycket rekommenderas att Isolera djur med fistulerade granulom och behandla infekterade djur i ett tidigt skede. Vid problem i en besättning bör man även se över skötselrutiner för att undvika att djuren får skador i munslemhinnan, kontrollera inredningsdetaljer och undvika att utfodra med torrt och stickigt foder. Behandling med extra jod i fodret är en åtgärd som eventuellt kan ha en förebyggande effekt. Man bör också överväga risken att få in ”smittan” via inköp av livdjur till tidigare aktinosfria besättningar.

Enligt information från Läkemedelsverket (pdf) behandlas mjukdelsaktinos med tetracyklin eller jod. Penicillin enbart eller i kombination med streptomycin används i vissa fall. Prognosen är god vid tidigt insatt behandling. I fall med längre duration och mer omfattande granulationsvävnad med bindvävskapsling är penetrationen av läkemedel sämre.

Få studier av behandlingseffekt av benaktinos finns, men infektionen anses svårbehandlad.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2020-06-03