Gå direkt till innehåll

Anaplasmos

Get

Anaplasmos är en fästingburen infektion. Bakterien Anaplasma phagocytophilum är immunosuppressiv och predisponerar för andra infektioner. Hög feber och plötsliga dödsfall förekommer, men även subklinisk sjuklighet.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Problem med anaplasma hos får har främst rapporterats från Gotland, men även från östkusten och en del andra delar av Sverige. Vissa beten på Gotland går inte att använda till lamm eftersom risken för anaplasmos är för stor. Hur det ser ut på get i Sverige vet vi inte. Sjukdomen är vanlig i Norge och i Skottland. Människor och andra djur (hundar, katter, hästar, idisslare) kan smittas av anaplasma via fästingar.

Symtom

Hög feber (42°C), påverkat allmäntillstånd, nedsatt foderlust och våmmotorik, tachykardi, tachypné och hosta. Plötsliga dödsfall förekommer. Dålig tillväxt och ökad infektionskänslighet på grund av leukopeni ses också. Hos mjölkgetter ses en markant minskning i mjölkproduktion.

Differentialdiagnoser

Louping-ill

Etiologi och patogenes

Infektionsagens:

Anaplasma phagocytophilum (hette förr Ehrlichia).

Infektionsport:

Fästingar (Ixodes ricinus) överför bakterien. 24 till 48 timmar behövs för att infektionen ska överföras till geten.

Spridning i djuret:

Bakteremi. Infekterar vita blodkroppar.

Smittvägar:

Sprids via fästningar.

Immunitet:

Efter genomgången infektion.

Överlevnad:

Reservoar i till exempel rådjur. Kroniska smittbärare (upp till två år).

Inkubationstid:

Fyra till åtta dagar.

Provtagning och diagnostik

Obduktion, blodprov (EDTA).

PCR och serologi.

Behandling och profylax

Snabbt insatt behandling med tetracykliner är effektivt vid kliniska symtom.

Förhindra fästingar på getterna. Pour-on/spot-on innehållande flumetrin eller deltametrin kan användas. Unga getter som betar på smittade marker med låg fästingbörda kan utveckla viss immunitet.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-11-12