Gå direkt till innehåll

Frasbrand

Nötkreatur

Frasbrand är en bakteriesjukdom som kan orsaka plötsliga dödsfall hos nötkreatur. Sjukdomen förekommer främst i vissa delar av södra Sverige.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Introduktion

Frasbrand kännetecknas av ett snabbt sjukdomsförlopp med nedbrytning och gasbildning i muskelvävnad, kraftig utsvämning av bakteriegifter i blodet samt mycket hög dödlighet. Sjukdomen har fått sitt namn efter de dramatiska kliniska symtomen. ”Frasbrand” syftar på de frasande ansvällningar under huden som bildas. Det engelska namnet ”blackleg” beskriver utseendet på de sjukliga förändringarna i muskulaturen.

Förekomst

Enligt Jordbruksverkets statistik rapporterades cirka 5-15 primärfall per år under 2007-2014 samt 2016. Under 2015 rapporterades så många som 25 indexfall varav 13 från Västra Götalands län. Under tidigare år har enbart 0-2 fall registrerats i detta län. Orsakerna till utbrottet undersöktes i ett examensarbete (Stina Andersson, 2018) men en tydlig förklaring kunde inte identifieras. Under 2017 rapporterades 24 fall, varav merparten i Skåne län, medan 18 fall rapporterades under 2018. Frasbrand har ofta karaktär av utbrott där ett antal djur drabbas inom några dagar. Sjukdomen är vanligast hos snabbväxande ungdjur (6–24 mån) på bete men förekommer också hos både yngre och äldre djur samt på stall. Sedan 2001 har frasbrand endast rapporterats i Götaland.

Kliniska symtom

Plötsliga dödsfall utan föregående symtom är vanligt. Djur som hittas döda ligger ofta på sidan med ett affekterat bakben stelt utsträckt. Vid lindrigare fall då symtom kan ses på djuren börjar dessa ofta med hälta på ett bakben. Svullnad, som först är varm och öm men snart övergår till att bli kall och utan smärtkänsel, och karakteristisk gasbildning i muskelvävnad är typiskt. I många fall utvecklas sjukdomen till kraftigt påverkat allmäntillstånd, feber, hög puls och fodervägran. Vanligen är sjukdomsförloppet snabbt och djuren dör oftast inom ett dygn efter att de första symtomen visat sig. 

Differentialdiagnoser

Plötsliga dödsfall av andra orsaker som till exempel sommarsjuka, växtförgiftning och mjältbrand.

Infektionsagens

Vanligen Clostridium chauvoei, men C. septicum och C. novyi kan också vara inblandade, ofta i blandinfektion med C. chauvoei.

Inkubationstid

Varierar

Infektionsport

Per oralt

Spridning i djuret

Sporerna sprids med blodet från mag-tarmkanal till lever och muskler där de kan ligga vilande tills en skada (till exempel trauma, överansträngning, selenbrist) gör att miljön blir syrefattig och lämplig för bakterietillväxt. Bakterierna producerar toxiner som bryter ner muskelvävnad. Toxiner och slaggprodukter från den skadade muskelvävnaden kommer ut i blodcirkulationen vilket snabbt leder till djurets död.

Smittvägar:

Bakteriesporerna finns i gödsel och jord. På vissa betesmarker kan smittrycket bli mycket högt. Sporerna kan överleva många år i jord. Nötkreatur infekteras troligen när de betar och får i sig bakteriesporer från marken. Risken bedöms öka efter grävarbeten eller översvämningar på betet. Utbrott på grund av jordkontaminerat ensilage finns också beskrivet.

Provtagning och diagnostik

Diagnosen ställs på den kliniska bilden kompletterat med obduktionsfynd och bakteriologi. Självdöda djur bör obduceras. Om obduktion inte är möjlig kan prov (10x10x10 cm) tas från muskulatur med sjukliga förändringar. Provet måste skyddas från kontakt med luft under transport till laboratoriet eftersom frasbrandsbakterier dör vid kontakt med syre. Bakteriologisk odling visar om C. chauvoei finns i provet.

Behandling och profylax

Vid utbrott bör samtliga djur flyttas till nytt bete och vaccineras. Undvik att ta smittade djur till stallar med andra djur. Om symtomen upptäcks tidigt kan behandling av bensylpenicillin (gärna intravenöst) ge effekt. Initialt kan även NSAID-preparat ges.

Döda djur bör snabbt fraktas bort till hårdgjord yta i väntan på kadaverbilen.

Den som ska släppa nötkreatur på bete i områden med tidigare frasbrandsfall bör i första hand vaccinera alla förstagångsbetande djur före betessläpp. Eventuell vaccination av andra djurgrupper får avgöras från fall till fall.

Det är också viktigt att ha god tillsyn av djuren, ge mineralfoder på betet samt undvika jordinblandning i fodret. Använd tillsatsmedel vid ensilering.

Hitta på denna sida