Gå direkt till innehåll

Inälvsparasiter

Gris

Grisar kan härbärgera en mängd olika inälvsparasiter. Det är framför allt massiva infektioner av inälvsparasiter som ger upphov till kliniska symtom som till exempel diarré, men även en subklinisk parasitbörda kan ge en reducering av grisens tillväxt och foderutnyttjande.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Smittämne och smittvägar

Den vanligaste inälvsparasiten hos gris är spolmasken, Ascaris suum, men även knutmask Oesophagostomum dentatum, piskmask Trichuris suis, den röda magmasken Hyostrongulus rubidus och trådmask Strongyloides ransomi  förekommer hos svenska grisar. Även encelliga parasiter, till exempel coccidier av arterna Eimeria och Isospora, kan isoleras från gris. Vissa parasiter är beroende av andra djurslag eller särskilda mellanvärdar för att fullborda sin livscykel, varför vissa av grisens inälvsparasiter endast påvisas i miljöer där livscykeln är möjlig, till exempel vid utegrisproduktion. Generellt missgynnas spridning av inälvsparasiter av uppfödning på stall med god hygien och spaltgolv, medan permanenta ströbäddar och fuktiga marker gynnar parasitäggens överlevnad och spridning. Spolmaskens ägg har en extremt bra överlevnadsförmåga och är resistent mot de flesta desinfektionsmedel.

Klinisk bild

En spolmasksmitta tidigt i livet har visats kunna minska den unga grisens tillväxt. Hos måttligt infekterade grisar visar dock en del studier inga, eller endast marginella effekter på tillväxten. I spolmaskens livscykel ingår att larverna vandrar genom grisens kropp innan de till slut utvecklas till fullvuxna maskar i tarmen. I levern orsakar migrationen ärrbildning med bindväv som kvarstår en tid och kan ses som så kallade ”white spots” hos grisar som slaktats inom denna tidsrymd. I lungorna orsakar larvmigrationen skador i alveolerna som underlättar kolonisering av andra mikrober och djur som registrerats för white spots vid slakt registreras oftare även för lunginflammation än grisar utan white spots.

Kraftig infektion med knutmask hos suggor har förknippats med försämrad förmåga att producera mjölk, vilket påverkar suggans förmåga att föda sina kultingar. Piskmask kan i sällsynta fall ge diarré som kan bli blodig och har då även förknippats med dödsfall växande grisar. 

Provtagning och diagnostik

Förekomst av olika inälvsparasiter i en grisbesättning kontrolleras främst genom analys av typ och antal parasitägg i träckprov. Förståelsen för förändringar i infektionsgrad över tid i en besättning kräver dock en längre tids övervakning och provtagning.

Behandling och förebyggande åtgärder

Att förebygga problem med inälvsparasiter handlar mycket om att undvika att bygga upp en höggradig förekomst av parasitägg i grisens miljö. Ju mer permanent ett utrymme används för grishållning, desto större risk att parasitbördan ökar. Parasitäggens motståndskraft i miljön gynnas av fukt, varför olika typer av miljöer och jordarter kan ge avsevärda skillnader i parasitbördan.

Utöver hygienåtgärder kan avmaskningsmedel användas vid strategiska tidpunkter i grisens liv för att undvika en uppförökning av smitta i grisens miljö.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-10-09