Gå direkt till innehåll

Juversår hos nötkreatur

Udder cleft dermatitis

Nötkreatur

Juversår är hudskador hos mjölkkor som främst förekommer vid främre juveranfästningen eller mellan främre juverhalvorna. I en svensk undersökning utförd 2014-2015 hade 28 procent av korna någon form av juversår. Förekomsten varierade kraftigt mellan besättningar.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Andra namn:

Nekrotisk dermatit, udder intrigo, foul udder

Introduktion

Juversår vid främre anfästningen av juvret observeras ibland hos ett varierande antal kor i vissa mjölkbesättningar. Sjukdomen orsakar obehag för djuren och kan troligen öka risken för mastit. Mellan 2014 och 2020 genomfördes ett doktorandprojekt vid SVA och SLU om förekomst och riskfaktorer för juversår hos svenska mjölkkor.

Förekomst

I en undersökning genomförd 2014-2015 återfanns juversår hos 28 procent av cirka 3 500 kor i 99 svenska lösdriftsgårdar. De flesta korna hade lindriga juversår men 9 procent hade kraftiga juversår. Variationen mellan gårdarna var stor (0-62 procent).

I studien var juversår vanligare bland SRB-kor än Holstein-kor, vanligare hos äldre kor än hos yngre kor och vanligare bland högproducerande kor än bland lågproducerande kor. Juvrets exteriör hade också betydelse och en stark främre anfästning var skyddande mot juversår i båda studierna.

I en longitudinell studie i 7 svenska besättningar genomförd 2018-2019 var det tydligt att juversåren ofta är långvariga och har liten chans att läka av, framför allt om såren är allvarliga.     

Kliniska symtom

Fukteksem mellan juverhalvorna vid främre anfästningen av juvret med eller utan illaluktande varbildning. Huden kan vara förtjockad med sårskorpor och blöda lätt vid rengöring. Ibland får djuren klåda. Juversåren kan delas in i lindriga (eksemliknande) och kraftiga (med sår som kan bli illaluktande och variga). Se bilder i Lisa Ekmans avhandling från 2020 (se nedan). I ovanliga fall kan kor med allvarliga juversår få allmänna symtom och feber.

Differentialdiagnoser

Inga.

Etiologi och patogenes 

Infektionsagens:

Grundorsaken är troligen multifaktoriell och det är inte troligt att det finns en infektiös orsak. Däremot är bakterier vanliga i såren. Bakteriefloran är mindre varierande i juversår än på frisk hud. Anaeroba bakterier som Fusobacterium necrophorum och Trueperella pyogenes ses endast i kraftiga juversår. Juversår är troligen ingen viktig reservoar för patogener som orsakar mastit.

Inkubationstid:

Ej relevant

Infektionsport:

Ej relevant

Spridning i djuret:

Inte aktuellt.

Smittvägar:

Ej relevant. En möjlig bidragande orsak till juversår är dålig blodcirkulation och fuktig hud vilket leder till fukteksem i huden. Om ischemin förvärras kan huden nekrotiseras och i värsta fall stötas bort. Sekundärinfektion med bakterier sker ofta.

Provtagning och diagnostik

Provtagning är ej aktuell. Diagnos ställs på kliniska fynd och placering.

Behandling och profylax

Juversår är svårbehandlade och det finns ingen produkt på den svenska marknaden som har bevisad effekt. Noggrann rengöring och borttagning av sårskorpor och var från kraftiga sår kan vara effektivt. För fler råd se Lisa Ekmans doktorsavhandling (s 60-61; se nedan).

Eftersom orsaken till juversår inte är helt klarlagd är det svårt att förebygga sjukdomen. Det är dock troligt att en torr och ren omgivning i liggbåsen är viktig liksom att se till att djurens allmänna hälsa är god. Eftersom risken för juversår påverkas av kornas juverform kan avel vara ett sätt att på lång sikt förebygga dessa sår.

Eftersom orsaken till juversår är oklar är det svårt att förebygga sjukdomen. Riskfaktorer som är möjliga men inte bevisade under svenska förhållanden är skabbinfektion, digital dermatit och juverödem. Att juverform har betydelse har dock konstaterats. I aveln för bättre juverform prioriteras stark främre anfästning och starkt ligament vilket skulle kunna minska respektive öka risken för juversår.

Hitta på denna sida