Gå direkt till innehåll

Kennelfästing

Brun hundfästing, Rhipicephalus sanguineus

Hund

Kennelfästing (brun hundfästing, Rhipicephalus sanguineus) hör hemma i medelhavsområdet, det vill säga värme och luftfuktighet som motsvarar svenskt inomhusklimat. Denna fästingart kan bära på ett flertal smittoämnen som kan infektera hund.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Kennelfästing (brun hundfästing) tillbringar upp till 97 procent av sitt liv utanför sitt värddjur men håller sig i närheten för att kunna ta sig nödvändiga blodmål för att fullgöra sin livscykel. I praktiken innebär det att en stor fästingpopulation kan byggas upp kring en hunds bäddplats på några månader under optimala förhållanden.

När fästingarna väl upptäcks på hunden finns det risk för att hemmet härbärgerar fler. Kennelfästing (brun hundfästing) är så kallad vektor för ett flertal smittoämnen som kan infektera hund bland andra BabesiaGranulocytär anaplasma, Rickettsia och Monocytär ehrlichios vilka vanligtvis inte förekommer i Sverige.

För att komma tillrätta med ett angrepp av kennelfästing (brun hundfästing) krävs ibland att  skadedjurssanerare kontaktas. Dessutom måste hushållets hund behandlas med fästingmedel under några månader, och noggranna rutiner införas för att undvika smitta till andra hushåll. I undantagsfall kan kennelfästing (brun hundfästing) bita människa och katt, men den föredrar hund.

SVA rekommenderar att hundar behandlas mot utvärtes parasiter under utlandsvistelser eftersom det även finns andra exotiska parasiter som kan infektera dem. Fästingar som återfinns i stora antal eller under fel årstid bör alltid artbestämmas.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2019-12-08