Gå direkt till innehåll

Kvarka hos häst, Streptococcus equi

Streptococcus equi (kvarka)

Häst

Kvarkautbrott rapporteras ständigt hos hästar i Sverige och andra länder. Hästarna får ofta en allvarlig och smärtsam luftvägssjukdom med variga bölder i huvudets lymfknutor, men symtomen kan i vissa fall vara lindriga och likna en vanlig förkylning. Tysta smittbärare förekommer.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Nej

Förekomst

Utbrott av kvarka sker årligen hos hästar i Sverige och övriga världen. Under femårsperioden 2015-2019 anmäldes i snitt 85 stall med utbrott av konstaterad kvarka per år i Sverige. Bara den först diagnostiserade hästen i ett stall anmäls som ett utbrott. Ett utbrott kan alltså omfatta flera insjuknade hästar.

Flertalet av kvarkautbrotten i Sverige tycks vara förknippade med ankomst av en ny häst, ofta via hästhandlare. I en undersökning av svenska kvarkautbrott hade nya hästar anlänt till gården de senaste 2 månaderna hos 92 procent av gårdarna med kvarka, och det gällde hästar från en hästhandlare hos 79 procent. 53 procent av de nya hästarna på dessa gårdar blev själva sjuka i kvarka (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Prover som kommer in till SVA och är positiva för kvarka visas på vår Karta över positiva kvarkaprover som uppdateras dagligen. Misstänkta och konstaterade fall av kvarka som rapporterats till länsveterinärer presenteras i Smittoinfo på Svensk Travsports webbplats. Det kan förekomma ett mörkertal utöver dessa rapporter, eftersom några hästar med kvarka kanske inte veterinärundersöks. När stallar som listats på Smittoinfo senare förklaras fria från kvarka brukar ingen särskild information om detta läggas ut.

Symtom

Häst med kvarkaböld.
Häst med kvarkaböld. Foto återgivet med tillstånd av Jeanette Flensburg

Alla hästar blir oftast inte lika sjuka vid ett kvarkautbrott, utan det kan variera mellan individerna från inga symtom alls till svårt och långvarigt sjuka. Klassisk symtombild för kvarka är feber (>38,5º C) och nedsatt allmäntillstånd som ofta uppträder 24-48 timmar innan hosta och näsflöde ses. Näsflödet är ofta varigt (gult, tjockt), men kan vara tunt och genomskinligt i början och då likna virusinfektion. Svullna lymfknutor ses i huvud/halsregionen, med bölder som kan spricka upp, till exempel mellan ganascherna. Förträngningar av de svullna lymfknutorna i de övre luftvägarna kan orsaka nedsatt foderlust, sväljningssvårigheter, missljud,  och i svåra fall även andningssvårigheter, som kan kräva kirurgiskt strupsnitt för att få fria luftvägar (trakeotomi). Det är inte ovanligt att hästarna blir ovilliga att röra sig och en del får svullna ben, några tappar i vikt.

Häst med varigt nosflöde på grund av kvarka.
Häst med varigt nosflöde på grund av kvarka. Foto återgivet med tillstånd av Jeanette Flensburg.

Sjukdomen kan också förlöpa med betydligt lindrigare symtom, till exempel enbart näsflöde eller hosta utan hög feber. Äldre hästar visar ofta mildare och kortvarigare symtom än unga. Många gånger kvarstår kvarkainfektionen i hästens luftsäckar utan att några tydliga symtom ses utåt.

I en svensk undersökning av 24 gårdar med kvarka visade över hälften av de sjuka hästarna symtom under 2–4 veckor. Utbrotten på gårdarna pågick mellan 6-125 dagar, median 44 dagar (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Några av de allvarliga följdsjukdomar som kan förekomma vid kvarka är: 

  • Lunginflammation (pneumoni) och lungsäcksinflammation (pleurit).
  • ”Kastad kvarka”, spridning av bölder i kroppen, exempelvis till lungor, tarmkrös, lever, mjälte, hjärna med mera.
  • Anasarka (purpura hemorrhagica) en immunmedierad blodkärlsinflammation (vaskulit) som orsakar kraftig vätskeansamling i kroppen. 
  • Immunmedierad myosit (muskelinflammation).

Smittämne

Kvarka orsakas av betahemolyserande streptokockbakterier, Streptococcus (S.) equi subspecies equi, i dagligt tal kallad endast Streptococcus equi.

Streptococcus zooepidemicus – en annan streptokock

Även en annan streptokock, S.equi subspecies zooepidemicus, ofta benämnd Streptococcus zooepidemicus, kan förekomma i luftvägsprover från hästar. Streptococcus zooepidemicus förekommer ibland i lågt antal i näsa och svalg hos friska hästar. Mikroorganismer, som man hittar hos friska värddjur, men som kan orsaka sjukdom under vissa omständigheter kallas opportunistiska patogener. Sådana omständigheter kan exempelvis vara nedsatt immunförsvar, annan infektion eller skadad vävnad.

Streptococcus zooepidemicus orsakar ibland symtom på övre luftvägsinfektion. Det kallas ofta för ”kvarkaliknande sjukdom” och hanteras som kvarka när den ger liknande symtom som kvarka hos ett flertal hästar. Ibland misstänks då att det först varit en smittsam virusinfektion, som banade väg för streptokockinfektionen. Streptococcus zooepidemicus kan även orsaka andra opportunistiska infektioner hos häst, som livmoderinflammation (endometrit), juverinflammation (mastit), sårinfektioner, sepsis hos föl, lunginflammation och bölder.

Smittvägar

Kvarka är en mycket smittsam sjukdom. Kvarkabakterien förekommer i nässekret, svalg och bölder hos smittade hästar. Gemensamma vattenhoar i hagar kan vara ordentligt kontaminerade. Smitta kan även ske via utrustning och människor om bakterier finns på utrustning, kläder eller otvättade händer.

Bakterien utsöndras via nosen från den insjuknande hästen 24-48 timmar efter första febertoppen. Hästar som inte längre har synliga symtom kan ändå utsöndra S. equi ytterligare två till tre veckor eller i vissa fall ännu längre. Modern forskning visar att kvarka kan spridas även via sådana symtomlösa smittbärare. Hos dessa lever bakterien vidare i luftsäckar eller bihålor och utsöndras intermittent till omgivningen.

Patogenes

Inkubationstiden är 3-14 dagar. Kvarkabakterien kommer in i kroppen genom hästens mun eller nos och fäster på slemhinnan, penetrerar cellerna och sprids snabbt till lymfvävnaden i övre luftvägarna. Bölder i lymfknutorna bildas så småningom och utsöndring av bakterier till näshålan sker. I början kan det därför vara svårt att detektera bakterier med ett nässvabbprov, men chansen ökar 24-48 timmar efter första febertoppen. Infektionen sprids ofta till luftsäckarna. I vissa fall bildas "stenar", så kallade konkrement, i luftsäckarna. Ibland sprids bakterien via blodet eller lymfan i kroppen och infekterar andra organ, så kallad kastad kvarka.

S. equi är försedd med en kapsel av hyaluronsyra och vissa proteiner som hindrar hästens immunsystem att identifiera och döda bakterien. Dessutom innehåller kvarkabakterien enzymer som skadar vävnaden och leder till att bölder bildas.

Diagnos

En misstänkt diagnos om kvarka kan ställas på kliniska symtom och sedan konfirmeras med påvisande av bakterien. Kvarka är anmälningspliktigt redan vid klinisk misstanke. 

Vid misstanke om kvarka rekommenderas kvarka-PCR framför enbart odling, på grund av högre sensitivitet (färre falskt negativa prover). Kvarka-PCR detekterar och skiljer ut S. equi och S. zooepidemicus. Metoden spårar smittämnenas arvsmassa. Kvarka-PCR kan kombineras med bakterieodling. Vid direkt-PCR på SVA går svar ut samma dag eller dagen efter. Om insänt prov inte är nässvabb utfört med ESwab eller sköljprov odlas provet dag ett och tas vidare till PCR från odlingsplattan dag två.

Kvarkabakterien är i en del fall svår att isolera från den sjuka eller misstänkt infekterade hästen. Om hästen trots negativt provsvar från laboratoriet visar kvarkaliknande symtom med smittspridning till andra hästar, kan kvarka därför inte uteslutas. Utbrottet bör då hanteras som kvarka, med isolering av stallet.

Vid komplikationer till kvarka är diagnostiken svårare och beror på lokalisation. Invärtes bölder vid kastad kvarka kan till exempel ge anemi, låggradig feber som svarar på penicillin, förhöjda blodvärden av fibrinogen och globuliner. Vid anasarka ses symtom på vaskulit och en hudbiopsi med leukocytokastisk vaskulit är typisk.

Serologi med påvisande av antikroppar mot S. equi i serum kan också användas i utredningar, till exempel vid screening av nytillkomna hästar, misstänkt exponerade hästar eller kroniska smittbärare samt vid utredning av anasarka och andra komplikationer till kvarka. De flesta hästar som exponerats för kvarkasmitta bildar antikroppar i blodet (serokonverterar) under en tid, men inte alla. Om antikroppstestet används för utredning om smitta har förekommit i en besättning rekommenderas att provta flera individer, för att undkomma risken att en enstaka häst eventuellt inte bildat de antikroppar som detekteras. Ibland kvarstår antikropparna en tid efter att bakterierna försvunnit. Ibland kvarstår istället bakterien utan att antikroppar kan påvisas. Därför kan olika undersökningar behöva komplettera varandra.

En positiv antikroppstiter betyder alltid att hästen träffat på kvarkabakterien, och det kan betyda att smittan är kvar i kroppen och bör kompletteras med bakteriologisk undersökning. Om ingen bakterie då kan påvisas i två prov med 10-14 dagars mellanrum (negativa prover) betyder det i de flesta fall att ingen aktiv smitta pågår.

Differentialdiagnoser till kvarka är framförallt luftvägsviroser såsom influensa, herpesvirus (abortvirus, EHV-1, eller EHV-4) och rhinitvirus. Det är vanligt att man hittar Streptococcus zooepidemicus men inte kvarkabakterier, i dessa fall kan virus också ha förekommit. Bakteriell bihåleinflammation (sinuit) kan i vissa fall ge liknande symtom, men oftast med enkelsidigt näsflöde. Andra bakterier som också kan orsaka symtom från luftvägarna är olika Actinobacillus spp och Bordetella bronchiseptica, då ofta sekundärt till viroser eller annat som sätter ner hästens immunförsvar. Bronkit och bronkiolit orsakad av överkänslighet/allergi kan ge hosta och näsflöde men aldrig feber. Hos föl kan man även tänka på rodokockinfektion, ”vanliga” streptokocker (S. zooepidemicus) samt hosta framkallad av spolmaskinfektion.

Provtagning

Se provtagningsinstruktion för detaljer.

Provtagning vid akut kvarka

  • Nässköljprov för analys med kvarka-PCR rekommenderas, med god sensitivitet (84 procent). Kit för nässköljprov kan beställas från SVA, tel 018-67 43 00.
  • I andra hand kan nässvabbprov med E-swab (Copan Innovation Ltd, Brescia, Italy) användas  för kvarka-PCR, också med god sensitivitet (79 procent).  E-swab kan beställas från SVA, tel 018- 67 43 00.
  • Om kvarka-PCR för nässköljprov och E-swab kombineras maximeras sensitiviteten (92 procent).
  • Traditionell provtagningspinne avsedd för bakterieodling har en sämre sensitivitet (53 procent), vilket innebär fler falskt negativa prover och rekommenderas därför inte.
  • Böldsekret (var) kan provtas med E-swab, eller att sekret sänds in, för kvarka-PCR. Gärna i kombination med annat prov för att öka sensitiviteten.

Ta helst prov från flera hästar med symtom eftersom kvarkabakterierna kan vara svåra att få med i provet i akut skede, särskilt de första dagarna. Utsöndring av bakterier kan ofta påvisas först 24-48 timmar efter den första febertoppen. Provtagning kan utföras från denna tid och så länge som man misstänker sjukdomen. Se provtagningsinstruktion för detaljer.

När du tar prov från ett misstänkt indexfall av kvarka, kom ihåg att ange var hästen är uppstallad på remissen så att SVA lätt kan rapportera konfirmerade fall till berörd länsveterinär.

Provtagning i kronisk fas av kvarka

  • Provtagning i kronisk fas (efter avläkning av kliniska symtom) för att identifiera tysta smittbärare, sker bäst med sköljprov från luftsäckarna med hjälp av endoskop, kombinerat med nässköljprov, och proverna bör analyseras med kvarka-PCR.
  • Om enbart nässköljprov görs rekommenderas att det upprepas tre gånger på grund av metodens sämre sensitivitet vid denna fas av infektionen (fler falskt negativa prover). Se provtagningsinstruktion för detaljer.

Prover för PCR analyseras vid SVA på ankomstdagen. Kvarka-PCR måste begäras på remissen.

Provtagning för serologi för kvarka

  • För serologi (påvisande av antikroppar mot S. equi i serum) tas blod i rör utan tillsats.

Behandling

Det är viktigt att veterinär får undersöka hästar med misstänkta symtom för att kunna ta prover och eventuellt behandla hästen samt rekommendera andra åtgärder.

Sjukdomen tillåts oftast läka under vila och understödjande behandling. Ibland öppnas mogna bölder som inte spruckit. Antiinflammatorisk behandling kan ges vid behov för att minska feber, smärta och svullnad och det kan underlätta för hästen att äta och dricka. Lång konvalescenstid rekommenderas.

Man bör i princip inte antibiotikabehandla hästar med kvarka där lymfknutorna hunnit bli förstorade om hästen är relativt pigg och opåverkad i övrigt, det vill säga den kan äta och andas utan allvarliga problem. Behandlade hästar utvecklar ofta ingen skyddande immunitet mot kvarka. Behandling kräver alltså isolering från smittförande hästar. Annars kan de bli infekterade igen. Penicillin är förstahandsval om antibiotika krävs. Beta-hemolyserande streptokocker som grupp visar inga tecken på att utveckla resistens mot penicillin, vilket de däremot kan uppvisa mot trimetoprimsulfa.

Antibiotikabehandling kan övervägas i följande fall enligt ACIVM:s rekommendationer:

  • I tidigt skede med feber och allmänpåverkan innan bölder bildats, då antibiotika kommer åt bakterien bättre och behandling kan förhindra uppkomst av bölder. Vid allvarlig kvarka då hästen är kraftigt påverkad av sjukdomen, har ihållande feber, inte vill eller kan äta ordentligt och om den har andningssvårigheter på grund av förträngning i övre luftvägarna (ofta orsakat av en ansvällning av lymfknutor i svalget) kan antibiotika vara indikerat. Då krävs ofta även annan behandling, som intravenöst dropp, sondmatning och/eller strupsnitt för att få fria luftvägar (trakeotomi).
  • Symtomlösa smittbärare med eller utan stenbildning (konkrement) i luftsäckarna kan antibiotikabehandlas lokalt efter avlägsnande av eventuella stenar via endoskopi samt eventuellt allmänbehandlas med antibiotika. Ibland krävs operation för att avlägsna stenarna.

Hästar som utvecklat anasarka behandlas med kortikosteroider och eventuellt med antibiotika om en aktiv bakteriell infektion föreligger samtidigt eller om hästen löper stor risk att infekteras.

Isolering

För att snabbt begränsa smittspridning är effektiv isolering viktig. Separera omedelbart insjuknade hästar från friska djur. Tillämpa god handhygien, och använd separata kläder, skor och utrustning. Eftersom insjuknade hästar vanligtvis inte utsöndrar kvarkabakterier till omgivningen de första 24-48 timmarna finns en viss chans att begränsa omfattningen av utbrottet i ett tidigt skede.

SVA rekommenderar isolering i 4-6 veckor räknat från dagen för sista symtom hos den sista sjuka hästen, när det gäller hästar som varit sjuka i kvarka. Det gör vi även om det tekniskt sett skulle kunna vara tillåtet att tävla tidigare (se nedan). Vår rekommendation grundar sig på att kvarkabakterier i vissa fall kvarstår hos tillfrisknade hästar i en mängd som skulle kunna smitta andra, mottagliga djur, och ibland dyker nya fall upp även efter tre veckor.

Om sjuka hästar omedelbart har flyttats till isoleringsstall rekommenderar SVA en säkerhetsmarginal på minst 14 dagar, gärna 3 veckor, eftersom inkubationstiden kan uppgå till två veckor.

För rasthagar och beten där hästar med kvarka vistats, rekommenderar SVA att noggrant rengöra och desinficera kärl för vatten och foder, och att inte släppa dit nya hästar på 30 dagar. Dock är symtomlösa smittbärande hästar troligen en viktigare smittkälla än hagar och stall på gårdar som drabbas av upprepade kvarkautbrott över tiden.

I ridsportens svenska reglemente gäller den generella regeln med hästägarförsäkran (www.ridsport.se): Du intygar att hästen du anmäler till tävling, ”under de tre senaste veckorna - räknat från denna dag - inte har visat några tecken som kan tyda på smittsam sjukdom, att den under samma tid inte har vistats i ett stall där en smittsam hästsjukdom dig veterligen har förekommit, att den under samma tid inte heller på något annat sätt har varit i kontakt med en häst, som såvitt känt kan misstänkas ha haft eller ha en smittsam sjukdom, att den är erforderligt tränad för tävlingsdeltagande och att den i övrigt såvitt du vet är fullt frisk och att ovanstående också gäller fram till tävlingsdagen”.

I smittskyddsreglementet för Svensk Travsport anges att ett stall med sjuka hästar bör hållas isolerat i minst 20 dagar efter det att den sist insjuknade hästen inte längre visar symtom som näsflöde eller feber.

De brittiska och amerikanska riktlinjerna använder inga tidsgränser utan rekommenderar istället tre fria provtagningar av hästarna för att häva isoleringen.

Vid så kallad "kvarka-liknande sjukdom", med symtom som liknar kvarka och särskilt där fler än en häst insjuknat, rekommenderar SVA samma hantering och isolering som vid konstaterad kvarka, oavsett om S. equi har isolerats eller inte.

Stallrengöring och desinfektion

Vid rengöring skall särskild vikt läggas på gemensamma dricksvattenkällor som badkar och dylikt i hagar där kvarkabakterier från nässekret lätt hamnar och överlever.  

Se separat information: Råd för isolering och rengöring vid smittsamma sjukdomar

Profylax

SVA rekommenderar att skydda hästar mot kvarka och andra infektioner genom att använda mottagningsstall med separat utevistelse för nytillkomna hästar. Tidigast efter tre veckors karantän bör man ta in de nya hästarna i besättningen. Daglig temperaturkontroll är en enkel undersökning för att följa hästens hälsotillstånd under karantänen. Använd separata kläder eller speciella skyddskläder och skor samt håll god hygien med handtvätt och gärna handsprit före och efter besök i karantänsstallet.  

I de fall där ovan nämnda rutin ändå inte hjälpt mot smittspridning från symtomlösa smittbärare, krävs en större utredning för att hitta smittkällan. Tre fria nässvabbprov med en veckas intervall har använts för att få bukt med återkommande/långvariga problem med kvarka i stora besättningar.

Vaccinering är möjlig men det har visat sig svårt att få fram ett vaccin som är lätt att använda och ger ett långvarigt och täckande skydd. På världsmarknaden finns flera vacciner. För närvarande tillhandahålls inget kvarkavaccin i Sverige.

Se separat dokument: Checklista - Om en smitta drabbar stallet (pdf)

Prognos

Vanligtvis god, hos de allra flesta hästar avläker sjukdomen helt. En häst som haft kvarka blir inte immun för hela livet, men genomgången sjukdom kan ge viss immunitet. Enstaka hästar blir som nämnts symtomlösa smittbärare.  

Komplikationer till kvarka, som lunginflammation, kastad kvarka och anasarka kan uppträda. Enstaka hästar kan dö akut av lunginflammationen. Följdsjukdomarna kan också vara så allvarliga och svårbehandlade att hästarna avlivas. I två amerikanska studier av utbrott anges att 20 procent drabbades av komplikationer. Det är uppskattningsvis färre i Sverige, där vi ser ganska många relativt milda fall av kvarka. I en enkätundersökning av 24 gårdar med kvarka i Sverige uppgav dock hästägarna att 16 procent av hästarna fått någon form av icke-livshotande komplikation (Gröndahl & Ekmann, 2019).

Zoonosaspekt

S. equi och S. zooepidemicus smittar normalt inte människor, men det finns enstaka fall av sjukdom orsakat av S. zooepidemicus beskrivna.

Vad säger lagstiftningen?

Kvarka är en anmälningspliktig sjukdom enligt Jordbruksverkets föreskrifter om anmälningspliktiga sjukdomar och smittämnen (saknr K4). Anmälan görs av veterinär vid klinisk misstanke och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Vanliga frågor och svar

 

Referenser

Boyle m fl. (2018) ACVIM Consensus Statement: Streptococcus equi Infections in Horses: Guidelines for Treatment, Control, and Prevention of Strangles—Revised Consensus StatementJVIM, 32 (2) 633-647.

Båverud, V, Johansson, S.K, och Aspan, A. 2007. Real-time PCR for detection and differentiation of Streptococcus equi subsp. equi and Streptococcus equi subsp. zooepidemicus. Veterinary Microbiology. 124: 219-229. 

Gröndahl, G och Ekmann, A. Kvarka och kvarkaliknande sjukdom på svenska hästar – Klinisk bild och ekonomisk betydelse. Veterinärkongressen 2019.

Lindahl, S, Båverud, V, Egenvall, A, Aspán, A och Pringle, J. (2013) Comparison of sampling sites and laboratory diagnostic test for Streptococcus equi subsp. equi in horses from a confirmed strangles outbreaks. Journal of Veterinary Internal Medicine, 27: 542-547. 

Waller A. S. (2014) New Perspectives for the Diagnosis, Control , Treatment, and Prevention of Strangles in Horses. Vet Clin North Am Equine Pract, 30(3):591-607.

Waller, Paillot, Timoney. Review om kvarkabakterien - Journal of Medical Microbiology (2011), 60, 1231–1240.

Mer information

Hästnäringens Nationella Stiftelse:
Se upp med kvarka (pdf)

Sant och falskt om kvarka (pdf)

Vårdguide för hästar med kvarka (pdf)

Vad händer ekonomiskt när kvarkan slår till? (pdf)

Smittskydd på stuterier (pdf)

HästSverige:
Svenska forskningsstudier om kvarka

Forskning om dolda smittbärare av kvarka

Kvarkabakteriens proteiner

Forskning om nytt vaccin mot kvarka

Hästnäringens Nationella Stiftelse:
Hästnäringens Smittskyddspolicy

Jordbruksverket:
Anmälan - kliniskt fall av anmälningplisktig hästsjukdom (pdf)
Rapport - Indexfall av anmälningspliktig djursjukdom (pdf)

Hitta på denna sida