Gå direkt till innehåll

Leishmanios hos häst

Häst

Leishmanios sprids med en sandmygga som finns i Medelhavsområdet. Hästar är inte speciellt känsliga och sjukdomen har aldrig påträffats hos häst i Sverige. De symtom som kan ses hos häst är svullnader i huden som spricker upp till sår. Hästarnas allmäntillstånd är opåverkat och såren spontanläker.

Anmälningspliktig :

Ja

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Den vektorburna infektionen leishmanios förekommer inte i Sverige. I Syd- och Centralamerika är diagnosen något vanligare hos häst, mula och åsna. Infektionen kan ge upphov till allvarliga former hos människa och hund (leishmanios hos hund).

Då hästar reser mer än förr i samband med köp, försäljning och tävlingar kan införda hästar från områden där smittan finns uppvisa sjukdom i Sverige. Sjukdomen kan däremot inte etablera sig i landet  eftersom vektorn, en sandmygga, inte finns här.

I många områden i Sydeuropa är infektionen vanligt förekommande hos hund. En del hundar som kommit till Sverige från sydeuropeiska länder, som Spanien, Grekland och Portugal har visats lida av sjukdomen. Även gnagare anses känsliga. Andra djurslag som sporadiskt drabbas av leishmanios är katt, get och får. Från Australien finns dessutom en kortfattad rapport om trolig leishmanios hos känguru.

Symtom

Hästar kan utveckla en mild hudform. För tre fall som beskrivits i Spanien anges symtom som:

  • Blemmor eller knutor som utvecklades till sår.
  • Såren hade en upphöjd kant med svallköttsliknande centrum, mellan 5 och 20 millimeter i diameter.
  • Hudförändringarna fanns på huvud, lår eller övre del av frambenet, lite varierande mellan individerna.
  • Såren spontanläkte långsamt under cirka sex månader.
  • Hästarnas allmäntillstånd var utan anmärkning.

Eftersom sjukdomen är relativt harmlös och spontanläker kan tänkas att underdiagnostik förekommer. Sjukdomen bör sättas upp på listan över differentialdiagnoser vid dermatologiutredning av hästar med beskrivna symtom och känd smittrisk (se Förekomst).
Andra kliniska manifestationer hos människa och hund finns väl beskrivet men tas inte upp här. Läs mer om leishmanios hos hund.

Smittämne (agens)

Leishmanios orsakas av en parasit, en protozoo, tillhörande genus Leishmania. Parasiten lever och förökar sig inuti celler (intracellulärt). Sexton arter och subarter av Leishmania har påvisats. I Europa, Afrika och Asien förekommer vissa arter och på den amerikanska kontinenten finns andra arter. I Europa var det L. infantum som orsakade de under Symtom beskrivna infektionerna hos spanska hästar. I Brasilien och Argentina rör det sig om L. braseliensis braseliensis hos häst.

Smittvägar

Leishmania smittar via vektorer, sandmyggor eller fjärilsmyggor (eng. sandflies). I Europa är det myggor av genus Phlebotomus och på amerikanska kontinenten genus Lutzomyia. Parasiten utvecklas till sitt infektiösa stadium i myggan. Närvaro av sandmyggor krävs alltså för att smittan skall spridas i ett geografiskt område eller i en population. Misstänkta fall av smitta via infekterat blod har rapporterats hos människa.

Sandmyggor finns inte i Sverige. Risken för smittspridning inom landet är därför obefintlig.

Patogenes

Eftersom sjukdomen är ovanlig hos häst har man föga kännedom om patogenesen. Analys för antikroppar (serologi) mot L. infantum hos hästar i nordöstra Spanien visade att 16 av 112 hästar var positiva. Man undersökte också om cellulär immunitet förekom genom att analysera för så kallad specifik lymfocytproliferation. 20 av 55 hästar var positiva i denna test. Eftersom friska hästar hade antikroppar mot parasiten  drog man slutsatsen att hästar har ett immunförsvar som i de flesta fall klarar av infektionen.

Diagnos

Diagnos ställs med hjälp av symtom tillsammans med påvisande av organismens DNA med PCR eller påvisande av organismen med mikroskopi. PCR är den känsligare metoden av de två.
Påvisande av antikroppar (serologi) har lägre diagnostiskt värde då det finns antikroppspositiva hästar utan symtom.

Provtagning

Biopsier och/eller aspirat tas från hudförändringar eller sår för påvisande av parasiten med PCR eller med hjälp av utstryk och mikroskopi. Provmaterial kan skickas i sterila mjölkrör eller blodprovsrör, utan tillsats. Vid misstanke om sjukdomen rekommenderas att kontakta laboratoriet för vidare anvisningar innan prov tas.

Behandling

Hudformen av leishmanios som förekommer hos häst spontanläker och behöver inte behandlas.

Isolering

Ingen isolering behövs eftersom vektorn som sprider sjukdomen inte finns i Sverige och naturlig smitta därför inte kan ske. Smitta till djur eller människa via infekterat blod eller sår är tänkbart. Åtgärder bör därför vidtas för att förhindra sådana smittvägar vid misstänkt eller diagnosticerad leishmanios.

Stallrengöring och desinfektion

Punktrengöring bör göras på ytor där färskt blod från känt infekterad häst finns. Däremot hjälper inte desinfektionsmedel mot parasiter. Skyddskläder bör användas vid rengöring för att förhindra att infektionen smittar till människa.

Profylax (förebyggande behandling)

Om hästar vistas i endemiska områden för leishmanios kan de stallas in under de timmar på dygnet då sandmyggan är som mest aktiv och även täckas. När myggans aktiva tid är kan man rådfråga om på plats. Veterinärmedicinska myggrepellerande medel kan också användas.

Prognos

Prognosen för häst är mycket god, då det spontanläker, om än långsamt.

Zoonosaspekt

Leishmanios är en allvarlig zoonos. I Europa utgör hundar huvudreservoar för en hos människor allvarlig form av leishmanios orsakad av L. infantum (som numera, efter genotypning, anses vara samma art som L. chagasi). Det finns misstankar att människa kan smittas av infekterat blod, vilket manar till försiktighet om man hanterar sår eller blod från infekterade individer oavsett djurslag.
För rådgivning när det gäller leishmanios hos människa kontaktas smittskyddsläkare. Läs också mer på Folkhälsomyndighetens webbplats.

Vad säger lagstiftningen?

Leishmanios är en anmälningspliktig sjukdom för hund och katt enligt Jordbruksverkets föreskrifter.

Referenser

L. Solano-Gallego et al. Case Reports. Cutaneous leishmaniosis in three horses in Spain. Equine vet J. (2003) 35 (3) 320-323.

Hugo Fernández-Bellon et al. 2006. Short communication: Immune response to Leishmania infantum in healthy horses in Spain. Vet Parasit. (2006) Vol 135, 2, 30, 181-185.

Ramos-Vara, J. A. et al. 1996. Cutaneous Leishmaniasis in Two Horses. Vet. Pathol. 33:731-734 (1996) 

Hitta på denna sida