Gå direkt till innehåll

Streptococcus suis

Gris

Streptococcus suis kan orsaka svåra infektioner hos unga växande grisar och kan även orsaka blodförgiftning och hjärnhinneinflammation hos människor.

Anmälningspliktig :

Nej

Epizooti :

Nej

Zoonos :

Ja

Förekomst

Streptococcus suis förekommer hos svenska grisar men det är i dagsläget inte känt hur omfattande problem relaterade till bakterien är men utomlands är infektionen relativt vanligt förekommande.

Smittämne och smittvägar

Streptococcus suis är en kapselförsedd gram-positiv bakterie som förekommer i upp till 35 serotyper med varierande patogenicitet där virulenta stammar kan orsaka sjukdom. Streptococcus suis förekommer i de övre luftvägarna, i huvudsak i tonsillerna och näshålorna, samt i tarmen och könsöppningar. Bakterien överförs under förlossningen från suggan till smågrisarna som kan bli subkliniska smittbärare. Virulenta stammar kan även introduceras genom inköp av symtomfria smittbärare. Vid sjukdomsutbrott utsöndras stora mängder bakterier som sprids mellan djur genom direktkontakt och droppsmitta. Bakterien kan överleva i miljön under kortare perioder.

Klinisk bild

Initialt får grisarna som insjuknar i Streptococcus suis-infektioner hög feber som orsakas av en bakteriemi. Den kliniska bilden kan vara mycket dramatisk med kramper, opistotonus, nystagmus och paddlande benrörelser. Grisar kan även dö utan föregående symtom. I andra fall kan grisarna utveckla pneumonier och/eller endokarditer. Sjukdomen kan även vara mindre dramatisk där de enda symtomen kan utgöras av matvägran och eventuellt hälta. Vanligen drabbas grisar i åldern fem till tio veckor. Vid utbrott kan dödligheten vara upp mot 20 procent. Samtidiga virusinfektioner kan förvärra den kliniska bilden.

Provtagning och diagnostik

Preliminär diagnos ställs ofta med ledning av kliniska symtom, åldern på affekterade grisar samt makroskopiska fynd. För definitiv diagnos krävs obduktion där bakterien i ett akut skede kan framodlas från förändrad vävnad. I perakuta fall ses inte alltid tydliga vävnadsförändringar varför diagnos inte alltid ställs om inte rutinmässig odling sker från fall där infektion med Streptococcus suis kan misstänkas. Artbestämning av bakterien genom vanliga biokemiska tester kan också vara svår att göra varför andra diagnostiska undersökningar kan vara nödvändiga. Serotypning kan vara viktigt att utföra för smittspårning och övervakning över tid.

Behandling och förebyggande åtgärder

Grisar med kliniska symtom behandlas med lämpligt antibiotikum, eventuellt i kombination med inflammationshämmande läkemedel. Snabbt insatt behandling är av yttersta vikt och vid utbrott kan det vara indicerat att behandla samtliga grisar som riskerar insjukna för att minska dödligheten och en okontrollerad uppförökning av smittämnet.
Förebyggande åtgärder består i att tillse att grisarna har en miljö anpassad efter deras behov avseende temperatur och ventilation. Korrekta skötselrutiner och omgångsuppfödning där djur av olika åldrar inte blandas och där rengöring och desinfektion sker mellan omgångar är andra viktiga förebyggande åtgärder.

Hitta på denna sida

    Senast uppdaterad : 2020-06-16