Gå direkt till innehåll

Sjukdomar hos minigris

Normal kroppstemperatur hos en minigris är 38,3-40°C. Kultingar har högre temperatur än vuxna grisar.

Hudsjukdomar

Minigrisar har relativt liten lungkapacitet, vilket kan göra lunginflammation till ett extra allvarligt problem.
Minigrisar har relativt liten lungkapacitet, vilket kan göra lunginflammation till ett extra allvarligt problem. Foto: Bengt Ekberg/SVA

Minigrisar får lätt torr hud. Att stryka på barnolja eller vegetabilisk olja lindrar. För att förhindra att minigrisen blir bränd av solen kan solskyddskräm användas (eller gyttjebad!). Att minigrisen tappar hår och blir kal är inte onormalt. Håret växer ut igen på ett par månader.

Klåda kan orsakas av skabb. Grisens hud kan bli grov och röd, särskilt kring öronen och på bröstkorg, kotleder och armhåla. Klådan kan vara intensiv. Även suggor som inte visar symtom kan ha skabbdjur i öronen och på så sätt smitta smågrisarna. Minigrisar kan också få klåda av blodsugande löss som sitter framför allt på nacke, kinder, öronen, flanker och benens insida. 

Svartskorv kan förekomma hos smågrisar. Det är en smittsam sjukdom där grisarna får gråbruna beläggningar på kroppen. Sjukdomen kan få ett allvarligt förlopp och leda till döden.

En sjukdom som endast förekommer hos minigrisar är "dippity pig syndrome", med blodiga sår i huden på rygg, hals och bakdel. Grisen har svårt att röra sig och skriker ofta. Behandling med bland annat smärtstillande medel ges. Orsaken till sjukdomen är inte känd, men de flesta fall tillfrisknar efter några dygn.

Rödsjuka kan ge hög feber, påverkat allmäntillstånd och röda, fyrkantiga utslag på huden. Kronisk rödsjuka kan ge infektioner i leder och hjärta. Rödsjukebakterierna finns i jord och också i avföring, urin och saliv från smittade grisar. Smittan kan föras över till människor. Hos grisar kan rödsjuka förhindras genom vaccinering, men om akut sjukdom bryter ut är antibiotika ett effektivt botemedel.

Sjukdomar i luftvägarna

Lunginflammation kan vara en allvarlig sjukdom hos minigrisar. Minigrisar har relativt liten lungkapacitet, vilket gör att luftvägsinfektioner kan bli allvarsamma.

Mycoplasma hyopneumoniae är en vanlig primärpatogen hos grisar. Grisen smittas av suggan eller av andra grisar vid avvänjningen. Sekundärinfektion med Pasteurella multocida förekommer och symtomen kan då förvärras med hög feber, kraftig hosta, dyspné som följd. Dödsfall förekommer också. Antibiotikabehandling med penicillin, ceftiofur eller sulfapreparat föreslås i litteraturen.

Actinobacillus pleuropneumoniae kan som namnet antyder, orsaka pneumoni (lunginflammation) och pleurit (lungsäcksinflammation). Den kroniska formen av sjukdomen dominerar hos svenska tamgrisar. Här beskrivs dock den akuta formen där sjukdomsförloppet oftast är mycket snabbt. Man kan ibland se blodtillblandat skum kring mun och tryne, men det förekommer att grisen hittas död utan föregående symtom. Snabbt insatt behandling med antibiotika krävs. Minigrisar som tillfrisknar har en vävnadsförlust i den affekterade lungvävnaden, vilket gör att de lätt drabbas av återkommande luftvägslidanden.

Sjukdomar i mag/tarmkanalen

Minigrisar är mycket intresserade av mat och kan äta för mycket. Vid förätning tas fodret bort 0,5-1 dygn och eventuellt ges lite yoghurt. Om grisen har fått i sig olämpliga saker bör veterinär kontaktas.

Minigrisar kan få magsår om de lever med stress, parasiter, för lite grovfoder eller för finmalet foder. Symtomen kan variera från allmänt obehag och missnöje till svart avföring, blodbrist och slöhet. Grisen kan också kräkas, matvägra och gnissla tänder.

Minigriskultingar kan få diarré av infektioner, men spolmask utgör inget stort problem hos minigrisar.

Spolmask är inget stort problem hos minigrisar.

Sjukdomar i skelett, muskler och leder

Minigrisar kan få problem med bakben och bakre delen av ryggen. Symtomen kan variera från stelhet och hälta till att de inte kan stå på benen och inte har kontroll över bakdelen. Om grisen blir stressad kan symtomen förvärras.

Ledinfektioner förekommer hos minigrisar, särskilt när de är unga. Infektionen kan komma in genom navel, huden eller skadade tänder och därifrån sprida sig till lederna. Ofta är det flera av benens leder som är drabbade.

Sjukdomar i nervsystemet

Det finns många olika sjukdomar som kan ge störningar i nervsystemet, exempelvis saltförgiftning,ödemsjuka, infektioner, epilepsi. Även epizootisjukdomar som är anmälningspliktiga, exempelvis svinpest och pseudorabies (AD), kan ge störningar i nervsystemet.

Senast uppdaterad : 2019-12-07