Gå direkt till innehåll

Kalvhälsa

De vanligaste sjukdomarna hos kalv är diarré och lunginflammation. Diarré är den vanligaste sjukdomen för kalvar under tre månaders ålder; 5–10 procent drabbas.

Rotavirus och kryptosporidier är de agens som oftast hittas vid analys av träck från kalvar med diarré. Luftvägsinfektioner är den vanligaste sjukdomen för lite äldre kalvar; 5–10 procent drabbas. Utbrott förekommer och även stora besättningsvariationer; 0–50 procent av kalvarna kan drabbas beroende på besättning och uppfödningsform.

Dödligheten var, enligt den senaste djurhälsorapporten från Jordbruksverket, 2,3 procent den första månaden för kalvar som föddes levande. 

Sjukdomar hos kalv

Diarré hos småkalvar

Luftvägsinfektioner hos kalvar och ungdjur

Neonatala infektioner hos kalv  – navelinfektion, polyartrit, sepsis

Oral nekrobacillos

Parasitsjukdomar

Ringorm 

Bovin neonatal pancytopeni

Cerebrocortikal nekros/Polioencaphalomalacia

Normalvärden

Hos en frisk kalv är:

  • kroppstemperaturen 38,5–39,5ºC (vuxen 38–39)
  • andningsfrekvensen 20–50 andetag/minut (vuxen 15–35)
  • pulsen 90–110 hjärtslag/minut (ungnöt 70–90, vuxen 60–80)
  • våmfrekvensen ej aktuellt på kalv (7–12/5 minuter vuxen)

Diagnostik

På SVA finns en rad olika analyser för kalvsjukdomar. Man kan skicka in träckprov, nässvabbar, blodprov eller råmjölk samt material från obduktion. Vid utredning av kalvsjukdom hos besättning ansluten till Gård&Djurhälsan används Kalvpaketsremiss (pdf) och vid övriga provtagningsorsaker används allmän SVA-remiss (pdf).

Aktuell forskning

Exempel på forskningsprojekt som bedrivs vid SVA är Mycoplasma bovis - besättningsdiagnostik och epidemiologisk kunskap för att förebygga infektioner hos svenska nötkreatur och en del olika projekt inom SvarmPat nötkreatur. Mer information finns även här.

Information och rådgivning

Vid kalvhälsoproblem behövs ett helhetsgrepp i besättningen eftersom det ofta är flera samverkande faktorer som gör att kalvarna blir sjuka. Provtagning och diagnostik är viktigt för att få reda på vilket/vilka agens man har att göra med samt för att utvärdera kalvarnas råmjölksupptag. Sedan behöver man även gå igenom besättningens rutiner kring kalvarna och kalvarnas närmiljö, se länkar i högerspalten. Om du som djurägare behöver hjälp med dina kalvar så ska du i första hand kontakta din besättningsveterinär. Veterinärer är välkomna att kontakt SVA:s idisslarveterinärer för rådgivning om kalvhälsa.