Gå direkt till innehåll

Smittskydd

Smittspridning sker främst genom direkt genom kontakt mellan djur, indirekt via överföring av smittämnen, till exempel via människor, redskap eller fordon eller indirekt som luftburen smitta. Genom bra rutiner och kontroller kan man minska risken att föra in nya smittämnen i en besättning.

Smittspridning sker främst på tre olika sätt:

  • direkt genom kontakt mellan djur 
  • indirekt via överföring av smittämnen, till exempel via människor, redskap eller fordon
  • indirekt som luftburen smitta

Överlevnaden av smittämnen utanför djuret varierar men gynnas i många fall av fukt och mörker. Vid låg tillgång till näring för mikroberna (till exempel vid vindburen smitta mellan besättningar) gynnar lägre temperaturer smittspridning eftersom mikroberna då sänker sin ämnesomsättning och därmed ökar sin förmåga att överleva. Vid god tillgång till näring för mikroberna spelar temperaturen inte lika stor roll, men om omgivningen är torr och ren trivs smittämnena sämre.

Vissa sjukdomsframkallande smittämnen finns normalt inte på gården medan andra smittämnen är mycket vanliga och i stort sett omöjliga att helt göra sig av med. Sådana smittämnen måste hållas i schack genom bra skötsel- och hygienrutiner så att de inte erbjuds möjlighet att föröka sig alltför mycket, vilket ytterligare pekar på vikten av att miljön runt djuren skall präglas av en god hygien.

Djurens immunförsvar spelar en för smittskyddet mycket viktig roll. Om immunförsvaret är nedsatt innebär det att djuren blir känsligare för infektioner. Detta innebär att det förebyggande smittskyddet inte enbart innefattar åtgärder som minskar risken för överföring av smitta utan även innefattar åtgärder som stärker djurens immunförsvar.

För att förebygga smittsamma sjukdomar är det viktigt att identifiera åtgärder som:

  1. förhindrar att smitta förs in i en besättning
  2. förhindrar att smitta sprids inom en besättning
Senast uppdaterad : 2019-12-16