Gå direkt till innehåll

Zoonoser hos fisk

Överföringen av sjukdomar från fisk till människor sker framförallt genom konsumtion av rå eller otillräckligt tillagad råvara och i enstaka fall genom direkt smittöverföring, till exempel vid hantering av akvariefisk.

Råd om hur man skyddar sig mot dessa infektioner kan man hitta på Livsmedelsverkets webbplats. Enklare tips finns längst ner på sidan.

Nematoder (rundmaskar)

Sambandet mellan fisk och mag/tarmproblem hos människa är känd från matkulturer där kosten består av rå eller halvrå fisk. Anisakiasis är vanlig i till exempel Japan på grund av landets matvanor. Även svenska fiskarter kan ge anisakiasis.

Anisakis simplex en rundmask som förekommer i havsfisk framförallt på västkusten, bland annat i makrill och sill. Infekterad fisk som legat orensad flera timmar efter fångst utgör störst risk vid konsumtion. Parasitlarverna som ligger fritt i bukhålan eller i organ ges då tid att lämna bukhålan för att tränga ut i muskulaturen. Att rensa fisken direkt efter fångst minskar effektivt risken för att fiskköttet infekteras. Hos människa märks symtom från mage och tarm då parasiterna ger upphov till inflammation i slemhinnan. Magsmärtor och kräkningar är de vanligaste symtomen. Inkubationstiden kan vara 12-24 timmar vid infektion i magsäcken och 7 dygn för tunntarmen.

Infektion med larver av Pseudoterranova decipiens, torskmask, påminner om Anisakis. Torskmasken påträffas i muskulatur hos torskfiskar i framförallt kanadensiska och japanska vatten, men har blivit vanligare även i de vatten som vår torsk kommer ifrån. Infektion med torskmask ger som regel lindrigare symtom jämfört med Anisakis. Eftersom människa inte utgör en naturlig slutvärd för dessa parasiter så upphör symtomen vanligtvis inom två veckor och parasiten dör och avstöts spontant inom tre veckor. Samma gäller troligen i de fall hundar och katter smittats. Observera att även avdödade parasiter kan orsaka obehag hos människa då parasiterna är starkt allergena och kan framkalla illamående och diarré vid riklig förekomst.

Cestoder (bandmaskar)

Människans binnikemask, Diphyllobothrium latum, och dess sjukdomsframkallande larver (dynt) ses i muskulatur hos sötvattensfisk, till exempel gädda och abborre. Laxfisk kan också vara infekterad. Konsumtion av rå och halvrå fisk utgör en risk precis som för Anisakis. Smittade personer har i regel inga symtom alls, enstaka kan dock utveckla vitamin B12-brist.

Bakterier

Aeromonas

A. hydrophila förekomer relativt allmänt i jord, vatten, grönsaker, fisk och musslor. Den kan orsaka matförgiftning och sårinfektioner, men dör vid upphettning i samband med matlagning

Erysipelothrix rhusiopathiae

E. rhusiopathiae förekommer hos många djurarter, däribland även fisk och skaldjur. Överföring från dessa till människa är ovanligt men har förekommit i samband med rensning av fisk. Symtomen har varit sårinfektioner.

Fisktuberkulos

Infektion med mykobakterier hos varmvattenlevande fisk (Mycobacterium marinum, M. fortuitum, M. chelonae med flera) ger ofta ett långsamt och smygande sjukdomsförlopp hos infekterade fiskar. Vanliga symtom är sår, svullen buk och granulombildningar i fiskens hud och inre organ. Dessa bakterier kan även smitta människor genom kontakt med bakterierikt vatten eller fisk. Symtomen är hudsår, ofta svårläkta, främst på händer och armar.

Vibrio

V. vulnificus är en saltberoende bakterie som är besläktad med Vibrio cholerae, den i varmare länder så fruktade diarrébakterien. Infektioner med V. vulnificus påträffas i havsvatten där temperaturen överstiger 17 grader. Varma somrar kan havsvattnet i delar av Sveriges kustvatten nå mer än 20 grader och därmed skapas möjlighet för bakterien att existera och orsaka sjukdom även i våra vatten. Personer med nedsatt immunförsvar eller kroniska sjukdomar har efter havsbad drabbats av allvarliga hudinfektioner, i vissa fall med sekundär blodförgiftning och till och med dödsfall (referens: Läkartidningen, 2001, 98, 3400-01).
Symtomen vid infektion med V. vulnificus är akuta med karaktäristiska sårinfektioner på extremiteterna. Konsumtion av infekterade färska eller ofullständigt tillagade skaldjur kan resultera i primär blodförgiftning.

Även dess släkting V.parahemolyticus kan tillfälligt förekomma i våra vatten och ge matförgiftning i samband med förtäring av kontaminerad fisk eller musslor/ostron.

Att tänka på i samband med resor till tropiska områden är att där kan vi hitta betydligt fler zoonotiska smittämnen. Se information hos Folkhälsomyndigheten om humanpatogen trematoder,  kolera och plesiomonas shigelloides.

Så här undviker du sjukdomar från fisk och skaldjur

  • Rensa fisken direkt vid fångsten.
  • Kassera individer som uppvisar sjukdomstecken (sår, halvdöda etcetera). Särskilt viktigt för musslor – kontrolleras före kokandet att de sluter sig – samt efter att de öppnat sig – alla övriga kasseras. Läs mer på Livsmedelsverkets webbplats om musslor.
  • Köp inte gammal fisk – titta på ögonen och muskulaturen (ska inte vara insjukna respektive sönderfallande), gälarna (skall vara friskt rosa) och lukta (ska inte lukta illa).
  • Fisk och skaldjur är en färskvara och skall förvaras i kyl om den inte fryses.
  • Använd sunt förnuft och tänk på hygienen (rena händer, redskap, skärbrädor etcetera).
  • Ha respekt för akvarievatten – inte munhävertera. Om sår på händerna använd handskar, låt inte barn hantera det.
Senast uppdaterad : 2019-11-24